i slutändan så spelar det ändå ingen roll.
jag tror inte att jag kan beskriva med ord hur det känns, hur jävla jobbigt allt är och hur förvirrad jag känner mig.
ordet ångest gör inte känslan rättvis.
det är helt sinnessjukt.
men det är väl bara att rida ut stormen..
tillsammans?
ska det va, så ska det va ordentligt.
fan va jobbigt det är!
dagen idag har än så länge inte bjutt på så mycket, handling, bolaget och en trasig kaffebryggare. men vilken tur att man har en pelle-plutt med en slägga som kan styra uppet! pjuuh.
nu finns det en ny, och snart finns det kaffe! ljuvligt ljuvligt.
jag har borstat håret idag, det tog en timma och tio minuter. rätt bråkigt minsann..
ähh.
överlevde dagen.
hrmf.. kan inte riktigt avgör om det var värt det, men men!
är rätt seg men vet inte varför, med tanke på att jag har sovit rå mycket..
men men, ska väl glutta på tv lite och filura.
om en stund blir det jobbelijobb.
hrmf...
nae, en kopp käff kanske?
snart står vi där.
det kanske inte blev direkt som jag hade tänkt mig, men nu kan jag inte göra något åt det.
jag tror inte ens att jag vill det.
förra året runt den här tiden fatta jag för första gången hur jävla ont det faktiskt kunde göra, och jag lovade mig själv att aldrig någonsin mer slaffsa in mig i något känslomässigt dravel.
men det gjorde jag, men den här gången gjorde det inte lika ont, det gör inte lika ont.
inte än iallafall.
nu är det inte allt för många dagar kvar till vi flyr till det varma landet. ska väl börja packa snart, jag bör iallafall göra det, eftersom att jag inte är snabbast i kommunen på att göra sånt, man måste ploppa ner och ploppa upp, byta ut, fylla på, ångra och rumstrera om.
jupp, det kommer ta vraaul lång tid, jag tror minsann jag behöver ett glas vin till!
jag styr upp det nästa vecka, på måndag. så får det bli.
ska väl försöka knoppa nu, det står jobb på schemat imorgon, men inte förren på eftermiddagen iof, men borde knata ner till banken också.
ujujuj, jag ska ställa ett komihåg alarm, så att jag inte rå panikar.
-
När du förstår orsaken, kommer du också att förstå hur du skall förhålla dig till denna person.När någon kommer in i ditt liv av en orsak, är det oftast för att fylla ett behov du har uttryckt. De har kommet för att hjälpa dig genom en utfordring, för att ge dig vägledning och stöd. För att hjälpa dig fysiskt, känslomässigt och spirituellt.
Det kan verka som om de är sända från himlen, och det är de! De är där för det du behöver dom för.
Så plötsligt, utan att du gör något fel eller på ett till synes opassande tidpunkt, kommer denna person att säga eller göra något som gör att erat förhållande tar slut. Ibland dör dom, andra gånger lämnar dom dig. Ibland provocerar de dig och tvingar dig att fatta beslutet att lämna. Det som är viktigt att förstå är att ditt behov är mättat, ditt öde är fullbordat, deras arbete är utfört .
Den bön du skickade till universum har hörd och det är nu dags att gå vidare. Några människor kommer in i ditt liv för en period för att det är din tur att dela med dig, att växa eller att lära. De ger dig en upplevelse, lugn eller får dig att le! Kanske lär de dig eller visar dig något du aldrig har gjort förut. Vanligen ger de dig en ofantlig mängd av glädje. Tro på det! Det är äkta! Men bara för en tid.
Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, sådant du måste bygga upp för att få en solid känslomässig grund. Ditt jobb är att acceptera läxan, älska denna människa och använda det du har lärt i andra relationer och områden av ditt liv. Det sägs att kärleken är blind, men vänskapen är klarsynt.
Tack för att du är en del av mitt liv, antingen det är för en period, just nu eller för resten av livet.
jaha, vad ska vi hitta på nu då?
jag har luggit och glott i ett tak och allra mest kännt och tänkt.
nu vill jag göra något, träffa någon... pjuuuh.
-brrrrrrrritch.
visste ni att en halv timmas mobilprat ökar chansen att få en hjärntumör med 50%
jobbigt? jovars.
nu ska jag väl tralla ut och ta en puff och lite kääääff och försöka undevika att frysa ihjäl.
nu är det inte långt kvar till värmen.
vad var det den där kloka människan en gång sa...?
hårt, men ack så enkelt.
den där dagen i mars, tror jag att jag kom på svaret.
när man kan lyssnar på musik och för ett ögonblick slås av den där tomheten, den vackra tomheten, då när allt är vunnet men ändå förlorat. när man för en alldeles kort sekund känner att man inte känner, när allt bara är.
det kanske är det som är lycka.
det känns som om lille ettan har krympt.
har jobbelijobbat heeelaaa långa dagen, nu är jag trött men uttråkad. staden var mina planer för kvällen, men det balle ur totalt, så jag blev mer en varse om att allt inte alls löser sig med tiden.. eller åtminstone inte på en dag!
haha, men men, det går väl fler tåg!
det tjaffsigaste är väl nu att jag lär tråka mig till sömns och det är inte direkt någon höjdare!
och jag tror inte min telefon fungerar, det går inte ringa med den, men kan någon ringa till mig? aah, vem vet, vem vet..
ska tänka lite på hjortar och så får vi väl se vart det leder.
gud tänker till.. igen..
piller finns ständigt i mina tankar. jag älskar piller! dom är så himla faschinerande så att jag skulle kunna spendera många timmar (fler än vad jag redan gjort) till att tänka på dom, titta på dom, känna på dom, ta dom.
aah, piller är en sann kärlek.
jag kan fortfarande inte förstå hur något så litet kan göra en så stor skillnad. det är omöjligt för mig,
det blir som att tänka på universum, och hur det ser ut, om det finns ett slut. det är precis somma känsla.
jag skulle kunna tänka mig att vara ett piller, ett piller med en mycket vacker färg, ett ljuvligt piller.
frågan är bara vilket.. jag skulle allra helst vilja vara ett gult. eller kanske ett blått, eller ett chockrosa. fast grönt är ju också rätt fint...
ah, jag ska nog fundera ett tag till på vilket jag vill vara, men vilket vill du vara?
mys.
sen skypar jag också, med sändreeew, inviger inför thailand! så man kan hålla kontakten.
bra smart.
vraul kallt.
fryser som ett as! pelle-plutt vägrar typ elda, och jag kan inte sätta på en brasa.
jag har en fullspäckad dag men det glider väl nog på! förhoppningsvis...
snart kommer hubbelibubbeli och doris hit, oliver blir lycklig över hans äldre flamma och jag blir lycklig över en kaffe kompis.
sen blir det ännu mer tvätt och tumlande! (jävla skit bettan är rå seg) sen bolaget för lite glögg sen hem och städa och lyssna på musik, sen ett litet hejjande med linn, sen lite hyss.. pjuuuh, jag blev nästan lite stressad nu.
alla vägar går till helvetet.
det är lika bra att ha roligt och bara vara, ta vara på tiden, för man har ju bara allt kvar under en period i sitt liv, så det är ju lika bra att njuta, och önska att tiden går liiite liiite saktare mellan varvena.
för det kan ju som sagt bara gå åt ett håll.
Livet är en saga berättad av en idiot.
eehum.
har jobbat en svängelisväng idag, men nu är jag hemma hos mammi för att attackera tvättstugan, rå behövligt!
men är det de roligaste den här tisdagen (eller är det onsdag) har att bjuda på?!
antagligen.
fy fan vad mongoloid trist!
ska dricka lite mjölk och pläjja kaffebryggarn. om pelle-plutt inte slagit sönder den med släggan ännu.
gud tänker till.
mitt största problem (typ) nu är hur jag, josephine, ska överleva i tre månader utan mjölk? ojoj.
jag är orolig, extremt orolig! visst det kanske finns mjölk i thailand. men jag vill inte ha thailänsk mjölk.
vem vet vad det är för mjölk?! dom kanske inte ens vet vad som är en ko eller tjur..
jag vill inte dricka en liter sperma till frulle.
nae, jag ska inte tänka på det, inte nu..
det räcker att det har knullat sönder mitt huvud i ett par dagar nu!
det känns rätt underbart, trots kylan.
men jag tror fortfarande att jag inte riktigt har fattat att det ska ske, thailand. tre månader. fy bubblan va kul det ska bli!
dagen har bestått av lurre med linn, vaarit och kollat på ekmanska, pratat om festen, p-möte. jao.
dagen har rullat på med andra ord.
så nu praktiserar jag som mammi. ska snart laga mat, men först ta en puff, försöka få pollfan att sluta slicka på marsvinen och dricka ett glas mjölk.
ljuvligt.
torsdag?
sen i eftermiddag blir det jobb! kulkulkul! jag längtar.
annars så sker det inte allt för mycket.. men det funkar..
man ska inte gråta över spilld mjölk.
jag önskar att jag hade kunnat berätta, att jag hade kunnat skriva allt som känns, analysera och sönderstycka varenda liten detalj i tänkandet.
men det går inte, jag vet inte ens om jag egentligen vill.
istället så tar vi lite glögg, lyssnar på musik och längtar till en ny dag.
mysigt
vet inte riktigt vad dagen har att bjuda på, men något vettigt och givande antagligen..
lyssna lite på musik och bli två snäpp klokare!
pusshej.
och så var det måndag, igen..
men jag ska låta allt rulla på så får vi väl se vart det bär av!
nu är det bara fem veckor kvar. och jag längtar så att det gör ont!
det ska bli så förbannat kul!
♥
iallafall ett par dagar till.