hörredu främling..
...du vet hur det blir ibland? när varken saker eller människor är som man först trodde, hur himla arg och besviken man blir.
man kastar ur sig elaka saker och det bara borrar runt i hjärtat och hjärna för att man inte kan sortera allt.
så är det nu, med mycket..
fast alla känslor har faktiskt börjat lugnat ner sig nu, efter många djupa andetag och insikten om att man faktiskt är i ett land många många mil hemifrån och att man faktiskt är rätt ensam.
som du sa, det är bara bita i det sura äpplet, sträcka på ryggen och inse att du är så mycket bättre.
både starkare och klokare.
i ärlighetensnamn trodde jag väl inte att jag skulle växa såhär mycket som människa, och jag trodde kanske inte att jag skulle reda ut allt som jag faktiskt har gjort, att jag skulle kunna vara så hård och våga stå upp för mig själv, och för B, för någonting som är rätt! men som sagt, jag gjorde det.
jag är stolt och jag tror att du också är det..
jag har sagt det många gånger förut, livet är bra konstigt ibland.
