gudtalarut

låtjävlarna stör mig!

jag blir nog både lite irriterad,frustrerad och fundersam.
varför inte bara säga det du vill säga, rakt upp och ner. svårare än så är det faktiskt inte?

jamenar, vad kan hända som inte redan hänt? det går inte att förstöra något som redan är förstört.

tröttsamt trams. det är precis vad det är.

jag längtar. efter en alldeles speciell person.

någon som jag tror jag känner fast jag egentligen inte gör det. jag vet inte ens hälften, inte ens en fjärdedel tror jag.. jag har bara en liten, liten aning.

men en del av mig är rätt rädd för att känna och lära känna, det är otäckt att komma nära.
känslonära.

jag tror att du också tycker att det är lite svårt, men kanske inte lika svårt som mig.
men om det bara finns lite tålamod, och tid, tid det har vi iallafall. men tålamodet, det är en annan femma!
men om man åtminstone försöker..
då kan det bli bra, eller hur?

hoppas du mår bra? jag har tänkt på dig massor idag, helt galet mycket..
hrmf.. har du hittat på något kul eller har du bara frusit?
ah, jag är iallafall jävligt het idag, hm, eller mina kinder är iallafall! haha

nu på kvällskvisten när jag traskade hemmåt mötte jag ett gäng på sex, sju karlar, eftersom att det var så mörkt där jag var så hörde jag bara deras röster, och något klapprande.
när dom väl stannade till under lampan och hojtade till mig visade sig att dom hade rå ljuvliga klännigar och dom vackraste (och högaste) skorna du kan tänka dig, men sen sa dom till mig,

-ååååh!!! you go alone
are not you scared?!
 
-ehm, no? should i..?

sen titta dom skräckslaget på mig och klappra vidare..
jag hade aldrig riktigt tänkt på att jag kanske borde vara/varit rädd när jag är ute här och traskar här på kvällskvisten. men man kanske borde? jaja, ingen skada skedd.
nu ligger jag ju hemma isängen, dricker en spy mai tai och tänker.

en halva av mig vill åka hem. medans den andra halvan vill stanna.
jag vill höra svenskt prat men bara ifrån vissa. jag vill inte ha huvudvärk.
och jag orkar inte bry mig när jag är hemma i kalla sverige, jag har brytt mig så jävla mycket både innan och nu.
så det räcker.

tror du dom förstår?

hoppas du mår bra? jag mår bara bättre och bättre, har druckit X antal glas vin, fått X antal svenska filmer och har inte en aning om vad klockan är.
kan det kännas bättre? tveksamt, mycket tveksamt!

har under kvällens lopp fiffilurat lite över det här med ålder, jag varken har eller kommer att ha (som jag vet) någon som helst stressfaktor i det här med ålder.

men som det känns nu kommer jag överens med människor i alla olika åldrar.
ska man placeras i ett speciellt fack för att jag just passar in i en viss kategori. vem säger att jag och en annan 22 åring har så mycket gemensamt? hm..
det är galet.

jag har iallafall haft en mycket trevlig kväll med dom människorna som är betydligt äldre en mig, typ äldre en mormor.

jaja, jag bara är.