jag vill

jag vill vara hon som står i nuet utan att ha tagit några steg dit.
hon som försvinner från nuet utan några steg bort.
hon som aldrig var eller kommer att vara.
hon som bara är.


jag är nog lite as förbannad med när jag verkligen känner efter.


1. det är typ hundra grader varmt i lägenheten.

2. greta vill typ skutta ut heeeeeeeela tiden.

3. om jag hade fått mina pengar från haggan, så hade jag slagit upp mina blå i västervik idag.

4. jag röker ciggisar som är så svaga att jag varken känner eller typ vet om jag röker, suger och suger men inget händer..

(tredje punkten retar ihjäl mig, det retar mig att hon har blåst 75 000 kr på en månad, på ingenting.
att hon vägrar ge tillbaka det hon är skyldig. det retar mig att hon andas samma luft som mig, att hon är en sönder snyltad 44 årig jättebebis.)

japp, så var det med det.
nu känns det nästan lite lättare!




konstigt, mycket konstigt.

det är egentligen ganska konstigt att man utsätter sig för saker som inte är bra för en, att man stannar kvar med någon eller något för att man tror och hoppas så innerligt att saker och ting ska förändras.
varför plågar man sig så pass? jag förstår inte, men egentligen kanske jag inte vill förstå.

men om man väl lyckas slita sig loss, varför vill man tiden efter inget annat än tillbaka? 
hrmf, antagligen har man inte förstått att man är värd så mycket mer.
men ju längre tid som går, desto säkrare blir man på att valet man gjort. 

och det lär ju vara ett av dom bästa valen under ens livstid. 


låååång fredag..

jag gillar att man tidsinställa inlägg, det är ett jävligt bra påhitt. borde göra det oftare!

men jag skulle vilja prata lite om det här med ilska...

jag har varit så himla arg, hatat, hatat och åter hatat.
men nu känns det ganska tomt, vilket iof känns ganska bra.. jag ångrar egentligen inget jag sagt, för att jag menade det ju, jag borde bara lagt fram det lite bättre, men det blir ju lätt att allt flyger ut i en mega hast och så blir det som det blir. och så är det som det är.

och sen så vill jag inte att något ska ändra på sig heller, jag gillar att det är som det är nu, lite mindre huvudbry.
så.. så får det vara.


hoppas du får en bra dag!

funderar och fiffilurar.

hur ska jag göra?!
jag har ju egentligen nästan en månad på mig att bestäma mig, och det är ju ett bra jävla stort plus i kanten.
det känns som att jag verkligen vill, mega mycket, jag har ju längtat och saknat till en förbannelse hur länge som helst nu.. men ändå känns det lite svårt.

självklart har jag saker här också som jag kommer sakna ihjäl mig efter, som ninni, sääändreew och luddisen, poooscar, millis.. fan, det är många! men nu känns det som att jag verkligen skulle kunna göra det.
det mest positiva är ju att jag iallafall inte kärlekar med någon längre..
(var det någonsin kärlek?)
bara på studs blev det mycket enklare.

det krävs många paket ciggaretter och flera hundra liter kaffe tills det här beslutet är fattat.

men vad säger du?

JA
eller
NEJ
?


hm, fundering.

överväger att ha en vecka med brev inlägg, ett varje dag, både glada, ledsna och arga.
brev till 7 personer som betyder och har betytt.  det kanske vore något eller vad säger ni?
ska fundera lite till, och se om jag överhuvudtaget skulle kunna välja ut 7 stycken...!

nu ska jag skutta in i durren, firra mig, sen ut på en prolle, och så vankas det ju jobb.
snubblar väl in här hemma vid halv nio, nio.

puss&kram

jag är så jävla upprörd!

jag är arg på elkontakterna, att jag måste betala skatt för att en massa slödder ska kunna gå hemma och lalla, för att sebbe vägrar sätta på en film, för att jag inte har fått mina grejer ifrån hm, för att jag måste betala telia för internet uppkoppling trots att jag inte ens har använt mobilen i thailand, för att det inte finns några lediga treor.

jag orkar inte ens fortsätta.

skitdag.

det blev som det blev.

en sak blev ju iallafall som jag trodde innan, att det skulle bli en vardag.
och det är precis vad det har varit och är, det är egentligen ganska sjukt, vanegrejer som man gör typ dag ut och dag infinner sig ganska snabbt.
det är synd att det blev en vardag här, man vill inte ha en vardag i värmen, man uppskattar det inte på samma sätt.
men man uppskattar iof väldigt sällan saker och ting när man är mitt uppe i det, det är också bra jävla sjukt!

jaja..
och en sak är iallafall helt säker.
jag kommer aldrig åka tillbaka till thailand för jobb. men semester däremot!


puss


jag önskar att det var jag.




för tusan gubbar!! (och gummor)

jag har ju glömt att berätta det absolut bästaste tipset!

i sommras, blev det ju då och då lite spermiepäckta kvällar vilket resulterade i bortsupna brallor.
x-antal. dom försvann under mycket märkliga omständigheter.

och nu när jag är här nere har jag insett, festa utan brallor! det går faktiskt rätt bra!
(dels för att det är så jävla varmt, och för att det aldrig riktigt gett tillfälle till att festa.)

men men, det är dock något jag lätt kommer köra på i sommar.
tröja och trosor.

och då kan man ju tillochmed sova i det när man kommer hem!

japp, det var dagens tips!
fast iof är det ju (antagligen) bara jag som behöver det, eftersom att det är jag som druckit bort mina brallor.
eller händer det er ofta?

mjölk. mjölk. mjölk. mjölk.


fan vad gott, jag saknar mjölk, jag längtar efter mjölk.
jag tänker var eviga dag på mjölk! kall mjölk, i ett stooort stoooort glas.

mjölk är så jävla ljuvligt. jag önskar att jag hade en ko.
eller jag hade nog behövt två. hur mycket mjölk kan en liten ko producera egentligen?!

eftersom att jag minst en halv timma varje dag tillbringar att tänka på mjölk, fantiser om hur det känns å dricka det, och att jag har varit utan den i nästan tre månader får mig att bli lite knäpp!
och det värsta är att jag inte ens kan prata om det..

dricka mjölk i sängen. dricka mjölk på ballen. dricka mjölk i soffan.
eller när man kommer hem lite spermiepääckt en kväll, hänger kläderna på kylskåpsdörren och sen dricker direkt ur paketet.

det jag känner för mjölk, måste ju vara kärlek. sann kärlek.

hjärtebubbel.

det är helt sjukt. jag saknar människorna jag träffade och pratade med varje dag innan jag åkte, jag saknar alla ljuvliga människor i västervik, alla vänner som var så långt bort men ändå så nära.
mitt hjärta panikar för att jag vill träffa dom så mycket!!

jag vill dricka vin, skratta, prata minnen och upplevelser, vara vaken en hel natt, kramas, hångla och bara vara.
jag vill känna det som har varit men jag vill att det ska vara nytt.

jag behöver den där kletiga smörjan runt hjärtat så att det inte blir sådär kallt som det kan bli ibland.


det är konstigt vad en liten facebook chatt eller ett meddelande kan röra upp en massa känslor som har varit undanstoppade i flera år, och så helt plötsligt, med dunder och brak så känns det som om det vore igår.
och man minns vad man faktiskt en gång hade, åren har gått så himla snabbt..

det är tur att minnen fungerar som en karamell man kan ta fram och sullta på när det behövs som mest, det är precis vad jag gör nu.

lyssnar på musik och smaskar minneskarameller.

vad gör du?


VAD I HELVETE?!

menar helvetes jävla hortelia med att skicka ett sms som det stå: du närmar dig en kostnad för datatrafik utomlands på 650 kr inkl moms. när du nått 650kr stängs din uppkoppling automatiskt av. vill du fortsätta surfa utomlands kan du ta bort spärren genom att SMS med texten.. blablabla!

jag använder för fan bara min telefon som väckarklocka?!?

vad i hela friden är det som händer?!


gammal, grå och rynkig.

jag har minsann fortsatt göra den där ansiktsmasken mot rynkor, jag tror det funkar.
ehm, eller jag hade ju iof inte så mycket rynkor innan, men det måste ju vara bra i förebyggande syfte?
och jag kanske bara ska sola det här året? sen tillbringa resterande livet i skuggan och förbli orynkig? (och jävligt blek)

men fy fan va sorgligt!! spendera resten av sitt liv (som antagligen bara vara två år till) i skugga!!
jag älskar ju sol!!
okej, ny plan, jag får sola tills jag blir 24, om jag inte dör då, så slutar jag efter det.
japp, så får det bli!





och så skålar vi med en schweppes!


det är sju dagar i veckan

Nae, jag tänker då inte höra av mig, det alltid jag som ska göra det.
och visst, jag tänker på dig, men du hör aldrig av dig först.
sen är det gnäll och åter gnäll, för att jag inte säger eller skriver saker dom du tycker passar.
då känns det som att det kvittar, jag orkar inte.
det är för töntigt för mig.


RSS 2.0