gudtalarut

det är egentligen ganska konstigt att man utsätter sig för saker som inte är bra för en, att man stannar kvar med någon eller något för att man tror och hoppas så innerligt att saker och ting ska förändras.
varför plågar man sig så pass? jag förstår inte, men egentligen kanske jag inte vill förstå.

men om man väl lyckas slita sig loss, varför vill man tiden efter inget annat än tillbaka? 
hrmf, antagligen har man inte förstått att man är värd så mycket mer.
men ju längre tid som går, desto säkrare blir man på att valet man gjort. 

och det lär ju vara ett av dom bästa valen under ens livstid.