gudtalarut

det är helt sjukt. jag saknar människorna jag träffade och pratade med varje dag innan jag åkte, jag saknar alla ljuvliga människor i västervik, alla vänner som var så långt bort men ändå så nära.
mitt hjärta panikar för att jag vill träffa dom så mycket!!

jag vill dricka vin, skratta, prata minnen och upplevelser, vara vaken en hel natt, kramas, hångla och bara vara.
jag vill känna det som har varit men jag vill att det ska vara nytt.

jag behöver den där kletiga smörjan runt hjärtat så att det inte blir sådär kallt som det kan bli ibland.


det är konstigt vad en liten facebook chatt eller ett meddelande kan röra upp en massa känslor som har varit undanstoppade i flera år, och så helt plötsligt, med dunder och brak så känns det som om det vore igår.
och man minns vad man faktiskt en gång hade, åren har gått så himla snabbt..

det är tur att minnen fungerar som en karamell man kan ta fram och sullta på när det behövs som mest, det är precis vad jag gör nu.

lyssnar på musik och smaskar minneskarameller.

vad gör du?