Scars are souvenirs you never lose.

sitter vaken ännu en natt, med jobb.
det funkar faktiskt rätt bra, än så länge, Top (min sovande nattvakts kompis) har inte somnat ännu.
han har fixat käff. med mjölk och socker, som han aaaalltid gör. det är lönlöst att försöka förklara för honom.
men det funkar, det är tydligen fler saker som funkar i thailand men inte hemma.
hrmf.. (?)

jag gillar faktiskt Tops och mitt sätt att umgås. ungefär ett ord i timmen och ett par nickningar och skratt.
han är min slav! hahaha!
det kanske är därför jag gillar det? fast iof så tror jag att han gillar det också, och mig med för den delen!

förut när jag gick på toan så stod han och skrev på svarta tavlan "Jossen" och en massa hjärtan, som för övrigt såg ut att vara ritade av en treåring, saksamma.
det var en ljuvlig handling.

jag ville bara upplysa er att jag fortfarande inte längtar hem, jag kanske gör det imorgon, eller nästa dag.
eller om en månad. vad vet jag? jag njuter iallafall nu, när man får svifta med tårna i sand istället för att pulsa i snö.
det skulle ni också ha gjort!

visst saknar jag vänner och familj. men jag får ju se dom igen!

japp, det var väl allt, iallafall för en stund.

puss och kram.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0