gudtalarut

vet du, jag har tänkt lite...

då när vi var så pass nära, då när vi inte ens behövde prata för att vi båda visste. då när allt fortfarande gjorde så förbannat ont.. det är länge sen nu, men ibland känns det som om det vore igår.

det är egentligen konstigt att man har förändrats så mycket, att man har blivit så mycket starkare, att man någonstans släppte taget om det så gjorde en så illa, det är helt otroligt att man våga! 

för innerst inne någonstans så trodde ju både du och jag att man skulle förlora allt, men åren gick och vi insåg att vi egentligen hade allt att vinna.

vi var lika då men nu är vi olika.

men en sak är säker, både du och jag är fortfarande rädda.
rädda för känslor.