gudtalarut

..nu var det inte så länge sen vi skrivades vid, bara tre dagar sen. man skulle ju nästan kunna påstå att det artar sig.

jag mår bra, men är trött och håller på att förblöda ihjäl. jag var visst inte så mycket karl som jag först trodde.

vi ska alldeles strax iväg på äventyr, eller äventyr och äventyr, gårdagen var ett äventyr i en väldans fart.
nu är det mer sansat och skrämmande.

vi ska till ett barnhem. jag, josephine och 350 små barn. det har aldrig någonsin kännts så lockande med en karta valium.
ah, förhoppningvis går det bra, det blir ju nästan lite kbt-terapi. det är bra att möta sina fobier.
jag har ju till och med hållt i en bebis sen jag kom ner till thailand. en thailändsk kvinna i 30 års ålder skulle till frissan, så hon lämnade helt enkelt det lilla barnet i mitt knä medan hon fixade frillan..
jag vet fortfarande inte varför...? jag satt ju och drack mitt iskaffe i ensamhet.
jaja.

jag hör av mig ikväll, det kan jag faktiskt lova.