Det var det de.
Det kändes kalas att träffa farfaringen igen! Men det var konstigt att se honom utan hår.. Fast det känns bra i hjärtat av att se att han är okej trots att cellgifterna slitit på honom...
Nu väntar jag på att pooscaaar ska duscha klart, och sen är det tio timmar på el jobbo som väntar. Sista natten, och sen är jag lite fri!
Kommentarer
Trackback
