Hej blööööggen!

Jag har inte velat prata med dig, allt känns lite för uppochnervänt och orden räcker inte till.

Jag är så himla trött.
Både i hjärna och hjärta.
Det tänks och känns så mycket att alltihop har trasslat ihop sig till ett ända virrevarr.

Snart kanske jag vill prata igen, om meningslöst skit eller sånt som känns.

Jag vet inte, jag vet ingenting.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0