Och så var det en söndag i mitten av april.
Jag skulle kanske inte vilja påstå att jag har mer ord nu, eller att livet känns alldeles utomordentligt smärfritt.
Men där emot har iallafall en av dom tyngsta stenarna ramlat bort ifrån mitt hjärta och allt känns en aning lättare.
Jag kan andas lite nu.
Kommentarer
Trackback
