Asså, nu tar vi det här med offandet en sista gång..
För att klargöra så är det inget konstigt beteende, ingenting som någon "sjuk" människa gör.
Det är inget omänskligt eller kallt överhuvudtaget.
Jag skulle vilja säga att det är en försvarsmekanism. En sund sådan!
För att du som inte har hittat den den känsloknappens on/off knapp, ska jag förklara för dig.
Du träffar någon du tycker om, men personen ifråga är inte tillgänglig.
Därför att:
1. Personen kanske redan har en respektive.
2. Personen kanske bor på annan ort.
3. Personen gillar dig, men inte på samma sätt.
(finns självklart fler anledningar!)
Rätt och slätt så är det helt enkelt helt fel tidpunkt i livet.
Och för att du ska slippa gå omkring med extrem hjärtvärk
dag ut och dag in, vecka efter vecka och bara plåga dig själv så stänger du av.
Allt handlar väl om ett mentalt malande.
I ditt huvud så får du helt enkelt mantra:
det kanske är rätt men inte just nu, och om det verkligen är rätt så kommer det att bli vi. En vacker dag, förr eller senare. Släpp det och gå vidare.
Ibland är det förjävla svårt, då kan man behöva bli lite bråkig, grinig och tjaffsig. Liksom skapa en irritation så man kan gå åt varsitt håll.
(för som sagt, är det meant to be, så hittar ni tillbaka!)
Men om det är lätt så kan man fortsätta umgås, på ett vänskapsplan, och vara så pass nära utan att det orsakar någon form av smärta.
Typ ha kakan fast ändå äta den!
Men är det så att alltihop bara var ett känslomässigt falskt alarm....
Jaja, då är ju ingen skada skedd?
tiden och mantrat löste ju problemet åt dig!
Jag önskar att samtliga hittar knappen, så slipper man såra och bli sårad.
Siså, är ni med på noterna nu?