Vi sluter ögonen och lyssnar på en psalm som bor i hjärtslagen.

En Kent-feber och så en Jag.
Jag vägrar prollen (nu iallafall) och stannar i soffan istället, med kaffet och kent. Fint som snus.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0