kärlek är ett brev skickat tusen gånger.
Jag skriver mycket nuförtiden, mycket och mest hela tiden...
Skriver om det där som gör lite för ont, om det där som fortfarande är som ett öppet köttigt sår.
Jag gör det för att få bort dom bråkiga känslostormarna inuti.
Jag lappar och lagar.
Men så som det känns nu så känner jag att jag varken vill eller kan skriva allt här.
För det är inte bara mina närmsta vänner som läser längre och jag känner som sagt inte för att mina ytligt bekanta, ovänner eller främlingar ska tro att dom förstår.
Sidärja, då var det sagt.
Nu ska jag sluta mina blå och lyssna till musiken. Snart är det en ny dag!
Pussonatt.
Kommentarer
Trackback
