Bekanta, kompisar, vänner eller bästa vänner.
Jag har hamnat i den fasen i livet där jag har insett vilka och vad som verkligen betyder något.
Det känns skönt att placera och stoppa in folk i relationsfacken där dom hör hemma.
Någonstans när jag väl gjorde det så känns det som att allt föll på plats och ett inre lugn infann sig.
Det fanns tider då jag skulle kunnat offrat min själ för någon av mina vänner för att den/dom betydde och var allt.
Men den som betydde något då är kanske just idag inte ens värd ett höjt ögonbryn.
Tiderna förändras, relationerna förändras.
Dom som verkligen är äkta håller sig kvar år in och år ut, medans dom andra bara finns under en viss tid i ens liv.
Man ska vara glad för det man har haft, alla lyckliga och sorgliga tider man har gått igenom, för det betydde något då.
Minnena kommer man alltid bära med sig.
Men det är så viktigt att släppa taget och gå vidare.
Vissa personer blir man helt enkelt klar med, man har fått det man kan och gett det man kunnat.
Men livet fortsätter ju!
Antingen med eller utan dom.
