Vi vandrade nästan vägen tillsammans!

Fy fan vad beroende man är av telefonen, det är helt jävla stört!

Nu när den vandrade ner på 5% och jag trodde den skulle dö direkt, var jag själv nästan redo att göra den sällskap i fallet. Fan va bisarrt.

Men nu har laddaren hittat hem tack vare Rickard och ett lugn spred sig i min kropp. Kan kanske njuta av kaffet nu!

Hälsningar Josephine UTAN BAKFYLLAN!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0