Jahopp, idag då?
Började dagen med ett paniktjut. Riktiga Kroko-tårar för att jag tycker så synd om mig själv och bara vill bli frisk!!!!!
Det kändes kanske inte heeeelt normalt och värdigt. Men i stridens hetta tyckte jag att det hjälpte. Men nu? Njä. Och så skäms jag lite.
Fast mest för att jag berätta det......
Jag vet att det är ett jävla gnäll, men när man är såhär tjaffsigt snorig och helt ensam och övergiven kan man ju inte låta bli...
Jag är så jävla umgåssugen!!!!!!
Kommentarer
Trackback
