Känns som att jag välkomnar döden med öppna armar.

Snoret har tjockat igen min hjärna, haft feber yra hela natten och min kropp är helt försvagad.

Det blir till att vara hemma och nerbäddad.
Dock söker jag någon som kan ta hand om mig!!!!
Ge mig the, badda min panna, och kanske läsa högt ur en bok.
Ingen som har lust att vabba för mig dagen till ära?!

Det är faktist synd om mig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0