Man tappar balansen när allt snurrar såhär fort.
Jag vet inte ens vad jag ska säga, det är bara jobbigt och fel.
Jag har en ångestklump i magen som varken kan eller vill försvinna nu.
Jag hatar att se någon jag har nära ha ont. Jag hatar att det sitter i henne och inte i mig. Jag hatar dom som inte ens frågar henne hur hon mår. Jag hatar dom som försöker släta över det i hennes närhet. Och jag hatar dom som inte ens kan försöka förstå.
Jag är nog rätt ledsen bara för att jag är rädd.. Men samtidigt arg bara för att jag tycker det är så jävla orättvist.
Kommentarer
Trackback
