Jag tänker ganska mycket på att Dagen D snart är kommen.
Snart har man snubblat över det där ålderstrecket.
24. Tjuuuuugoooofyyyyra....
Jag trodde inte ens att jag skulle bli så gammal. (fråga mig inte varför!
Egentligen är det ju inte rå gammalt men ändå kan jag inte låta bli att planera inför mina antirynkkräms köp, och alla somrar i skuggan.
Är det här en åldersnoja som kommit av sig självt eller är det jag som har framtvingat den?
Antagligen det sistnämnda....
Egentligen tycker jag att det är rätt snyggt med rynkor, och att oldisar är rätt intressanta.
Se så mycket dom har varit med om egentligen, så många historier att berätta.
Äh, fan! Jag får skärpa till mig, snart är jag 40! Och det är ju som det nya 20.....
Och innerst inne väntar jag faktiskt med spänning på vad livet har att erbjuda! Och att jag kommer ha en grym historia att berätta.
(för det vet jag att jag kommer att ha.)
