Min hjärna och mitt hjärta ger mig skavsår.
Jag försöker att inte tänka, försöker att inte känna. Men ändå så bubblar den där jävla paniken inuti.
Jag kan inte ens prata om det, jag brukar alltid kunna prata om det.
Men det är som att orden bara är borta, jag kan inte förklara.
Jag behöver och vill ha en paus, måste göra något, måste bli distraherad tills den här skiten släpper.
Kommentarer
Trackback
