Jag vill bara krypa ur mitt eget skinn.

Jag hade inte förväntat mig att känna den här ångesten nu, jag visste att den skulle komma, men inte nu.

Jag har en elefant på mitt bröst.
Det känns som att jag ska sluta andas, glömma bort hur man gör och sen dö.

I och för sig vore det fan att föredra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0