Som en liten chock.
Ligger i sängen och tittar ut på molnen som fladdrar förbi.
Och när solen kommer fram blir jag lite blind.
Det känns som att någon form av lugn och trygghet har bosatt sig i min kropp.
Det händer så sällan, kommer till mig så snabbt och försvinner ännu snabbare.
Jag brukar inte ens hinna uppfatta att det har intagit sin lilla plats förrän det är försent.
Men nu, nu hann jag!
Kommentarer
Trackback
