Det är eran sorg, inte min.
Men om jag hade känt honom, haft en relation, eller något ljuvligt minne som kunde kopplas ihop med en relation vi någon gång hade haft så skulle jag också gått på begravningen.
Det skulle varit och känts rätt.
Nu är det inte så, men det betyder inte att jag inte bryr mig, lider eller är ledsen. För det är jag!
Men inte för min egen skull, utan för dom som verkligen kände honom.
Och jag beklagar verkligen, för det gör förbaskat ont att förlora någon.
Kommentarer
Trackback
