Det är så typiskt mig.

När jag är grinig och låg så gör jag allt för att sprida min bitterhet omkring mig.
Vill ta med samtliga i fallet så vi kan ligga i en ormgrop och gegga runt i smärtan.
Allt för att dela systerligt, broderligt och moderligt på allt det där som gör lite för ont.

Och när jag är glad och harmonisk så lastar jag mig med ljuvliga människor och gör allt i min makt för att flaxa mig upp till dom rosa fluffetifluff molnena så vi kan studsa runt däruppe och blåsa såpbubblor tillsammans.
Ge varandra kramar och gubbklappar och pausa livet i hopp om att vi kan stanna där för evigt.

Varför kan jag inte stanna i mellantinget?
Varför har jag inte den förmågan?

Varför är allt, alltid, svart eller vitt?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0