Oangenäma morgon.
Börjat dagen med att ringa till stamcellen å grina, sen kom hon och räddade mig (TACK!!!) och fraktade mig till sjukan och där blev jag uppskuren för andra gången i mitt liv.
Nu gäller det att knapra piller som att det inte fanns en morgondag.
Allt för att hålla köttsåret, tandvärken och mensvärken i schack.
Idag älskar jag inte livet, men det behöver jag väl knappast säga?
Kommentarer
Trackback
